SÅ HÄR.

Jag fotograferar både analogt och digitalt.

Alla mina tonår spenderade jag i mörkrummet, med doften av ättika från stoppbadet och magin när fotografiet framträder på pappret i framkallningsvätskan. Det röda skenet från en ensam glödlampa i mörkret, och ljuset utanför - aldrig så ljust som efter att ha tillbringat en hel arbetsdag vid förstoringsapparaten.

Det är en konst att hantera den analoga kameran och sedan framkalla bilderna själv.

Med 36 bilder på en rulle som tar massor av timmar att framkalla, blir det nödvändigt för mig att tänka innan jag fotar. Bilderna komponeras i mitt synfält genom linsen länge, länge, innan jag bestämmer mig för att trycka på knappen.

Det är slow photography.

Med min digitala kamera kan jag plåta spontana bilder fulla av liv och rörelse.

Det kostar inget att trycka på knappen hur många gånger som helst och det är en absolut fördel när man fotograferar busiga barn med myror i brallan!

Därför använder jag min digitala kamera vid familjefotograferingar, men alltid med det analoga fotografihantverket i fingerspetsarna.

Förutom att kika genom kameranlinsen, älskar jag en hel massa.

Varm choklad, skuggor och böcker. Äta krabba och nattbada i havet.

Ljudet av trädsus, måsskrin och åska. Julafton.

Jag älskar doften av linoljefärg, sommarregn, skog och tvätt som torkat ute.

Höstluft, mörkrum och bibliotek.

Jag älskar hönan på mitt huvud när jag tänker.

Mina tankar är äggen i redet,

som hönan värmer med sitt mjuka dun

och ändlösa

moderskärlek.